Blängsylta

Jag var ute och gick ett varv på stan nu. Det var lite kallt innan så jag tog på mig min röda basker, min svartvita kappa och mammas knallblåa åttitalsstövlar. Så satte jag den ena foten framför den andra och gick ut. Det tog inte lång tid innan jag kände mig rejält uttittad, varenda person jag mötte, glodde som en galning. Jag antog att det var kombinationen av knallröd basker, ensam kvällsströvande tjej och de klapprande klackarna som gjorde att blickarna stannade för länge på mig. Jobbigt.

Jag tycker ändå om att klä mig så att jag skiljer mig från mängden, men det är inte helt oproblematiskt.

Har ni tänkt på hur många olika sätt en person kan titta på en och vad det kan få för konsekvenser på hur man sen känner sig? En uppskattande blick, en engagerad blick, en svart blick, en genomträngande blick.
Och den ogenerade globlicken.