Grekland för en kväll

Igår hamnade vi lite grann i Grekland.
Lite oväntat.
Peace.

Dance, baby. Dance!

Jag är tyvärr ytterst ovetande om hur man lägger upp en filmsnutt direkt i inlägget. Typ här. Men om du har lust att se en amerikansk galning dansa på ett oväntat ställe. Då klickar du här.

Bra kväll!

Foto: rockfoto.nu

Nu sitter mina roomies i pyjamas och bakar kanelbullar och lyssnar på Westlife, känner inte att jag får ut så mycket av att delta i den aktiviten. Annat var det igår. Med min vilja att delta i diverse saker alltså. Jag började trevligheten med att gå på afterwork med projektgruppen för HomeComing Day och det var riktigt kul och över förväntan. Synd att alla inte kunde komma, men alla som var med fick mersmak så det blir nog nån mer gång med. Och i egenskap av projektledare kan jag vara diktatorisk och bestämma att vi ska ha det.
Nytillskottet Johanna följde sedan med på förfest hos mig och tillsammans med Tänja så klunkade vi öl. Sen var det dax att gå på bussen till Huskvarna och hoppa av utanför Folkets Park och springa in till Timo Räisänen som hade en sjujävla bra konstert med sitt band. Jag älskar när ett band ger allt och ger sig totalt hän åt musiken, musiken som durar och bultar i bröstet på en. Igår fick jag uppleva det igen.
Kvällen avslutades med härligt gung på Bongo. Bra kväll!

Blängsylta

Jag var ute och gick ett varv på stan nu. Det var lite kallt innan så jag tog på mig min röda basker, min svartvita kappa och mammas knallblåa åttitalsstövlar. Så satte jag den ena foten framför den andra och gick ut. Det tog inte lång tid innan jag kände mig rejält uttittad, varenda person jag mötte, glodde som en galning. Jag antog att det var kombinationen av knallröd basker, ensam kvällsströvande tjej och de klapprande klackarna som gjorde att blickarna stannade för länge på mig. Jobbigt.

Jag tycker ändå om att klä mig så att jag skiljer mig från mängden, men det är inte helt oproblematiskt.

Har ni tänkt på hur många olika sätt en person kan titta på en och vad det kan få för konsekvenser på hur man sen känner sig? En uppskattande blick, en engagerad blick, en svart blick, en genomträngande blick.
Och den ogenerade globlicken.

Ödet eller slumpen?

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.
NO CHEATING!
Will it be ok? Think
How are you feeling today? Legend Of Zelda
How do your friends see you Are We The Waiting
Will you get married? Fire With Fire
What is your best friend’s theme song? Saturday Night Is Never Fair
What is the story of your life? Wake Me Up When September Ends
What was high school like? Nothing Came Out
How can you get ahead in life? Highway To Hell
What is the best thing about your friends? Gideon (?)
What is tonight going to be like? Willing To Forgive
What is in store for the remainder of this weekend? Gold Mine Gutted
What song describes you? Dark Star
To describe your grandparents? The House That Jack Built
How is your life going? Violence
What song will they play at your funeral? Fade
How does the world see you? Ballrom Blitz
Will you have a happy life? Drown In A Rabbit
What do your friends really think of you? Hey You
Do people secretly lust after you? Jag gillar det
How can I make myself happy? Haligh, Haligh, A Lie, Haligh
What should you do with your life? Yeah
Will you ever have children? Pieces Of String

Ojoj vilka svar! Bright Eyes ställde till det lite med hans konstiga låttitlar. Men det var både kul och lite skrämmande att göra det här testet. How is your life going? - Violence... Usch! Will you get married? Fire With Fire. Ett äktenskap fyllt av glöd eller något som brinner upp?

Haha ja den som lever får se.

Måndag, tisdag, onsdag

Veckan började bra. Jag delade ut min första snytning i måndags. Till en medelålders oskyldig kvinna. Blev lika förvånad som henne. Kul tillställning den där Khi-jympan på Friskis.

I måndags satt jag också på vad trodde skulle vara mitt livs längsta möte. 16:00-20:15, det var styrelsemötet för INFO. Redan på tisdagen så insåg jag att det rekordet skulle spricka. Då var det Allmöte för INFO och det höll på från 17:00-23:00, vi tackade för oss vid 22. Men så var det också lite utmattande att stå inför alla och motivera och svara på den allmänna utfrågningen varför jag skulle vara IAN-ordförande. Men shit vilken erfarenhet! Vilken känsla det var sen när diskussionen (om jag skulle passa för posten) hade varit och omröstningen var klar och jag fick komma in i möteslokalen igen och mottas av en applåd och ett meddelande om att jag hade blivit vald till IAN-ordförande och till ledamot i INFO-styrelsen.

I onsdagen gick i snyltarens tecken. Dagen startades med att åka till Intersports huvudkontor och kolla in informationsavdelningen där. Informationsavdelningen var en person. Men hon hade mycket intressant att delge för oss. När vi kom tillbaka till skolan bjöds vi på lunch av Knutpunkten. Sen inspiration av Emil Danielsson från FMJ och mycket Jönköpingsfakta. (Helt gratis) Stress hem och ombyte för middag på Stugan i Stadsparken som Jönköpings studentkår bjöd alla studentsektioner på. Bra att vara vikarie ibland. (Tror att alla namedrops drar ner tacksamhetsskulden).

Jag sa ju i förra inlägget att nästa inlägg skulle gå i ett rosa skimmer. Därav rosa text, vad trodde du? =D

Lost in Solna

06:10 den 10 november 2006 gick x2000 från Jönköping C med målet inställt på Stockholm C. Jag och mitt resesällskap hann precis på tåget innan det började rulla. Hon hade varit ute och svirat till 03 så hon hade fokus på sömn. Själv hade jag varit på bio kvällen innan och hade heller inte fått för mycket av den varan. För bio gör mig alltid så pigg... Nä men det är mycket på g nu.
Anyway. Anledningen till stockholmsresan var att jag skulle upp till Solna på praktikintervju på Vägverket där. Ok, jag fick ingen direkt uppfattning men jag antar att det finns större ställen än Solna. Jag kan också påstå att min lokalförmåga har fungerat bättre i tidigare situationer. Jag var fullkomligt borta i denna lilla skitna förort. Efter lite (ganska mycket) irrande och med hjälp av en snäll finsk tant som följde den vilsna lantisen en bit på vägen och med hjälp av tjejen på Vägverket som skulle intervjuva mig, i luren. Så kom jag till slut fram till Vägverkets lokaler. Fantastico!
Intervjun gick bra, (avdelningen var lättnavigerad) och jag fick praktikplatsen. Nu ska jag göra en analys av Vägverkets regionkontor i Solnas interkommunikation och lämna en rapport med förslag till förbättringar. Hujeda mig! Spännande och utvecklande dock.
Det som inte dödar, det härdar. Eller nåt.
Sen var det back till Stockholm igen. Mitt resesällskap hade jag avtackat på Centralstationen redan vid ankomsten, så det var solo i storstan som gällde. Ett planlöst vandrande och in i den ena affären efter den andra. Dock så hittade jag inte Söder denna gången, jag vet inte, de har kanske byggt om i Stockholm sen sist... Så det blev att gå runt på Drottninggatan och sen hamnade jag på Bibblioteksgatan, min gata... Not!
Affärspringandet resulterade i alla fall i en ny röd kappa och lite små saker. Alltid något.
Ja just det. Sen satt jag fem timmar på Säfflebussen. Till Vänersborg. Var nog min roligaste resa hittills...

Äh om jag fortsätter att skriva så här kan jag inte längre beskriva mig själv som positiv. Och det vill vi junte. Så nästa inlägg ska vara av ett rosa positvit skimmer. Jag löver.

Det är där det händer

Halloweenfirande i Sandra och co´s badrum.

Fr. v. Phrida, Carro och Tänja

Det är kallt att duscha i kallvatten. Jävligt kallt. Och ute är det Winter Wonderland. Nästan lite juligt. Blir lite småsugen att gå på stan och checka lite julklappar. Men först blir det lunchintag med Carro.
So long!

Torrt

Jag känner att jag borde skriva nåt, men det finns inte så mycket att skriva om. Jag skulle kunna skriva om den första snön som kom på ett osnällt sätt. Jag skulle kunna skriva nåt om gårdagen/natten, om hur kul det var. Men det känns inte så lockande. Jag skulle skriva om att projektgruppen för Home Coming Day växer och frodas, men nä jag har inte lust att skriva om det heller.
Har jag också drabbats av bloggångest nu? Gud vad patetsikt det låter!

Nu kom en bekant känsla. Nämligen den att det här har miljontals människor känt innan mig. Nu syftar jag inte direkt på bloggångest, utan känslor som har varit stora för mig. Så när jag har varit överväldigad, förbannad, förtvivlad, alldeles upp över öronen eller bara fruktansvärt förkrossad, så har jag efter ett tag insett att det jag känner inte på nåt sätt är unikt. Miljoner har känt samma sak. Då har tankarna glidit iväg och jag har funderat över vad vitsen är med att massa människor ska gå igenom allt igen som generationer efter generationer redan har gjort? Det blir ett himla ältande...

Nån amatörpsykolog kan ju få testa att göra en psykoanalys på mig med utgångspunkt från detta inlägg. Det kan nog bli spännande.

Nu kanske jag verkar väldigt depp och negativ. Men jag lovar det är bara en vanlig bakfylla. (Jag hoppas att det ironiska lyser igenom där det ska).