Spanien inrikes, lämna klockan hemma.

- Vy från en spansk tågstation

Ja som jag har skrivit innan så var vi ju i Spanien. Först var vi i Barcelona och sen i Valencia. För att komma till Valencia så var vi tvungna att antingen åka buss eller tåg, nemas problemas med det. Eftersom inte priset skilde så mycket och det tog lika lång tid med båda färdmedlen så valde vi järnvägen. När det var beslutat var det bara att köpa biljett. Märk väl hur vi enkelt vi tyckte att det skulle va med ett biljettinköp. Men ujuj så vi bedrog oss.
När vi kom in i den vackra och tomma järnvägstationen i Barcelona så fanns det två alternativ:
1) ställ dig i kö.
2) ta nummerlapp med 60 nummer framför (ren fakta, ingen överdrift)
Vi tyckte vi var smarta och tog först en nummerlapp och ställde oss sedan i kön till den andra kassan. Där stog vi i ca 20 minuter innan det var vår tur. På blandad engelska och spanska undrade tanten i kassan om vi skulle åka idag? (ok, inte idag, men ni fattar). Nope det skulle vi ju inte. Vi är svenskar med framförhållning serru. Så vi blev hänvisade till den andra kassan. Kassan med 60 nummer före.
Vi spenderade ca tre timmar för att köpa tre tågbiljetter.
I Sverige hade det blivit ramaskri. När sen den ena av de två kassörerna gick (för lunch?) och ingen kom för att ersätta den, började jag undra om Spaninen verkligen kunde betracktas som ett I-land. Det mest konstiga var dock att det bara var runt 20 personer i vänthallen, med tanke på att det bor över fyra miljoner i staden.

Tänk er Stockholms central en vanlig dag.

Kan berätta om tillbakaresa till Barcelona med buss en annan dag. Sammanfattning; det är inte lätt för norbor som oss med Manana Manana