En reflektion över hur pengar kan förbrukas... Internet löser allt

En reflektion över hur pengar kan förbrukas…

När jag läste boken boo.com och IT – bubblan som sprack av Gunnar Lindstedt blev jag skrämd över vilken liten respekt människorna som var delaktiga i Internethysterin hade för pengar. De tre grundarna i boo.com framförallt Kajsa Leander och Ernst Malmsten spridde stålarna runt sig och Patrik Hedelin som utbildad ekonom borde ha en bättre känsla för hur man hanterar kapital. Men å andra sidan så var det nog inte alltid så lätt att arbeta med de andra grundarna.
Jag blev också förvånad över varför investerarna inte gjorde noggrannare granskningar av vare sig företagsledningen eller företagsidéns hållbarhet och bärkraft. Det handlade trots allt om stora summor och Leander, Malmsten och Hedelin var unga och gröna, de hade inte allt för mycket erfarenheter av liknande saker som det de nu satte igång. Men antagligen såg investerarna enbart guldet på andra sidan regnbågen, som hela tiden utlovades och brydde sig mindre om hur det bars i land, bara det gjordes.
Jag tycker det är intressant att se ur en psykologisk synvinkel på hur människor kan blunda för vissenligheter och ljuga för sig själva bara för att kunna övertyga sig själva och andra om att de handlar rätt. Att de på något sätt började tro att allt skulle bli bättre och lättare än förut. Att i den här nya tiden behöver vi inte vara lika noggranna som förut, det är bara överflödigt, för Internet kommer lösa allt. Det är faktiskt rätt konstigt hur folk kan bli så naiva. Men det handlade om något helt nytt, de flesta affärsmän hade aldrig hört talats om, än mindre själva prövat på Internet, när det började talas om en stor guldkalv. De verkar nästan nu i efterhand som om de trodde att ett nytt paradis var inom räckhåll. Internet skulle lösa allt.
En annan sak som jag reagerade på var den kulturen som regerade inom boo.com, det var viktigare att klä sig snyggt och känna de rätta människorna än att göra ett bra resultat. Det hela känns som ett högstadium. Men grundarna var unga, de hade många nya och spännande idéer som i och för sig var bra, det var bara det att de saknade erfarenheter av att leda företag och hade nog inte direkt varit in närheten av något huvudkontor tidigare förutom Patrik Hedelin.
Fast det går inte att missa att boken är vinklad, författaren har nästan enbart lyssnat på Patrik Hedelin och personer som var på hans sida. Så därför kan man inte säkert säga att det var så illa med boo.com, men i och med att Ernst Malmsten och Kajsa Leander valde att inte kommentera någonting i den här boken kan man ju anta att sanningshalten är rätt hög, annars skulle de väl ha protesterat.