Var finns boten mot boten?

Snart vet jag inte vad jag ska ta mig till, börjar bli ganska uppgiven nu.
Det hela började en vacker vårdag. Jag var påväg ner till skolan för att skriva lite på B-uppsatsen och som vanligt så lyssnade jag på P3 i min fina portabla radio. För tillfället så var det popnonstop som spelade och jag tycker att de har en bra blandning och musiksmak. Så jag blev jäkligt paff när jag för första gången hörde "Boten Anna". Jag trodde det var ett skämt, eller att jag hade fått in någon annan frekvens än P3s. Det var ju den mest dumma och fruktansvärda låt jag någonsin hört. Och den spelade P3?! När låten äntligen var slut så förklarade (ursäktande sig?) programledaren att det var den mest önskade låten. Jag hittade fortfarande ingen logik...
I ett navit tillstånd trodde jag att det här var första och sista gången jag hörde den fruktansvärda låten.
Ack så fel jag kunde ha. Bilar som kör runt på nätterna och har Boten Anna på repeat. Min pappa som försöker nynna på låten "Den är ju trallvänlig" . P3 som spelar den när jag är som mest oförberedd (Jag gillar P3s musik i övrigt så varför kunde inte musikredaktörerna stå emot och visa att de är lite stolta och de har bra musiksmak?) Dj:n Jonas Gustavsson som i vanliga fall spelar i Division of Laura Lee spelade igår den förbannade låten inte mindre än två gånger. Vad har det tagit åt folk?
Någon som har någon lösning på hur jag kan undvika låten? Om det finns någon mer stackare som inte älskar den här låten utan har motsatt känslor för den, så gör det känt. Börjar känna mig lite ensam.

Tillsammans kan vi starta Upproret Mot Den Värsta Sommarplågan Någonsin!

Tilläggstjänst

Ja numera kan man få hjälp av mig via telefonen att koka kaffe. Tanja ringde och utnyttjade denna funktionen så sent som idag. Dock så finns det vissa justeringar att göras innan tjänsten kan betraktas som fullständig. Ett förtydligande om att man måste använda kaffefilter vid kokande av kaffe får tilläggas nästa gång tjänsten utnyttjas.

Accelerator

- The Big One

Sent i tisdags bestämde jag och Lotta för att dra ner till Götet för att se den, av mig efterlängtade konstertmixen. Sagt och gjort. De sista pengarna på kontot rök till festivalbiljetten. Ja Accelerator räknas tydligen in i festivalfacket. Trägårn var stället du skulle varit på igår. Är bara att beklaga om du missade det.

Regina Spektor var en av de artisterna som lockade mest, men hon började spela samtidigt som jag och Lotta slutade på våra sommarjobb i Trollhättan. Nog för att "min" lilla Minibitch är van vid att köra rally, så gick det inte så fort ner till Göteborg. Så vi missade Regina, men välkomnades istället av tonerna från det svenska bandet Love is all. Poppigt klätt band som spelade bra rock på utomhusscenen.

Solen och värmen var hela tiden närvarande och folk försökte kanske vara så svala som möjligt eller vara så alternativa som möjligt genom att stå totalt stilla konserterna igenom. Man kan ju inte stå still till bra musik. Eller rättare sagt; jag kan inte stå still till bra musik. Under gårdagen var det inget undantag.

Ett band som har spelats lite på p3 och som gästade den ångbastuvarma inomhusscenen var Jenny Lewis with the Watson Twins, ett band som visade sig ha både egna och andras låtar från de flesta genrer. Överraskande och bra.

Några som inte verkade bry sig om värmen var det amerikanska bandet Spinto Band. De gav allt och jag gillade den ena sångarens 80-talssyntmoves; en skön kontrast till den rock de spelade. Kul med folk som vågar bjuda på sig själva.

Arctic Monkeys är ju ett band som det har snackats en del om, men jag tycker de var lite halvslöa och det finns band som bättre förtjänar den uppmärksamhet de har fått. Åsikt enligt mig.

Kvällens höjdpunkt blev när Essex Green (känns konstigt att skriva green i rött) klev på utomhusscenen. Jag har bara hört några singlar med dem tidigare, så jag blev redigt glad när jag fick höra detta samspelta och ljuvstämda band. En skiva från dem står nu på inköpslistan. Några låtar från Death Cab For Cutie blev det sista vi lyssnade på innan vi åter satte oss i Minibitchen och drog norrut. (Det var work, work som var orsaken till tidig hemgång). Att vi missade Hot Chip som jag verkligen hade sett framemot, gjorde inte så mycket då det var de små banden som gjorde mig lycklig för en kväll.

Jag får väl beklaga mig en gång till då för er som inte var där, ni missade en hel del.