Livsvärde?

Det här inlägget skrev jag för ett tag sedan, men jag tycker fortfarande att det är läsvärt.




Nu blir jag rädd och arg på samma gång.

En amerikansk delstat har nu ordnat så det är totalt förbjudet att genomgå abort där. Det spelar ingen roll om du har blivit våldtagen eller blivit
torterad med incest och därav blivit gravid. Vi ska hjälpa de mest hjälplösa i samhället- de ofödda barnen, serru. Det är samhällets största utmaning, att rädda dem säger guvernören och skriver under de papper som krävs för att lagen ska gå igenom. Att dessa barn sedan föds av mammor som själva är barn, eller föds av mammor som tvingas bli påminda om det fruktansvärda som hände då barnet kom till, är tydligen helt okej. Att dessa mammor sedan får lida alla helvetes kval är väl bara naturligt.

En kvinna har, lika mycket som en man rätten att bestämma över sin kropp. En kvinna gör inte frivilligt en abort. Det är inget som man gör bara för skojs skull, det är ett beslut man gör efter noga tänkt igenom allt en och 254 gånger. En kvinna är kapabel att göra det beslutet själv, hon är själv kapabel att avgöra ifall hon är mogen att skaffa barn eller från att avstå från det.

Jag förstår inte vilka argument man har, när man tvingar kvinnor att föda barnet de allra minst vill ha, det som kommer från mannen som våldtog dem? Kan det barnet känna sig älskat?
Jag förstår inte anledningen att låta barn växa upp hos föräldrar som missbrukar? Har man hjälpt det ofödda och hjälplösa barnet då?

Oj, nu glömde jag nästan det viktigaste, om du håller på att dö så kan vi göra ett undantag, men då är det alltså ett undantag, då kan du få göra en abort, men du ska veta att det här är en engångsföreteelse och vi vill inte se att det här sätts i system...

Läs mer på Dagens Ekos hemsida

34:e inlägget

Testar om det går att skriva ett inlägg utan innehåll...

Skam den som ger sig

Hahah det funkade, vilken lycka! Lycka?! Ja men något i den stilen i alla fall.
Är man tvungen att bli både förbannad, sexistisk och nämna sina tår i förbifarten för att det ska fungera? Hmm jaja hoppas bara det går att publicera från min laptop också för där har jag en bra text som ligger på lut. Håll ut. (Lite rim på lördagseftermiddagen också, gud vad generöst).

Snälla blogger släpp till

Nu ska vi se om det går att publicera inlägg från en annan dator. Så här är det, jag har försökt skriva och publicera en massa inlägg men blogger.com har tvärvägrat. Vägrat total. Varit helt omöjlig. Ja ni fattar. Inte sen jag publicerade det senaste inlägget har jag kunnat få upp något nytt. Mest irriterande är det för att jag har haft något som skulle kunna liknas vid skrivarglöd, var den nu kom ifrån? Men det har jag i alla fall inte kunnat uttryckt, tragiskt.
Något annat som egentligen också är tragiskt är att jag har blivit mycket arg då inte heller den nya versionen av msn (messenger) har fungerat. TV´n styr inte mitt liv i alla fall, den står på golvet och jag har makten över den. Med internet är det dock lite mer tveksamt... Usch hemska tanke!

Vad ville jag ha sagt med det här inlägget då? Vet inte, kanske ett försvar och förklaring till varför det inte blivit någon uppdatering av min blogg. För tydligen har jag åtminstånde en läsare som vill läsa mer. Mycket smickrande.

Nu håller jag alla mina tår inklusive tånaglar att det funkar att publicera!

Nattligt bussäventyr

Det kunde gått illa... Kunde hamnat ute i Öxnehaga i natt om inte en oerhört snäll busschafför körde mig och bussen.
Jag tänkte i min enfald när det var dags för hemgång i natt att det skulle gå att åka runt och till slut komma hem till Dalvik, det verkade mer lockande än att stå och vänta i en halvtimma på nästa buss till Dalvik i 9 minusgrader. Så jag hoppade på 2:an till Öxnehaga. Men när bussen hade rullat runt i några kilometer så mötte vi 2:an till Dalvik och jag kände paniken komma. Skulle jag bli fast i Öxnehaga, skulle jag vara tvungen att ta en taxi hem? Kändes rätt paradoxalt... Men som sagt så var det en schysst chaffis som körde och han förstog mitt problem, så när alla de andra passagerarna hade hoppat av så gjorde han ett undantag och vände på bussen för att köra till Juneporten, han ropade på chaffören som körde 2:an till Dalvik och bad han vänta på Juneporten så att jag kunde komma med. Sagt och gjort, och jag kom hem tryggt och säkert. Snacka om vardagshjälte!
I'm touched.

Vår!

Vår var är du? Det är den 3 mars idag och det har snöat för fullt hela dagen lång. Snöade gjorde det även igår och iförgår, kanske inte men det känns så. Jag är jäveluriskt trött på snön. Trött på att pulsa i snö, trött på att bli blöt om fötterna, trött på att hela tiden ha elektriskt hår för att mössan ger mitt hår konstiga vibbar. Trött på att halka runt som ett fån på ishala gator.

Jag vill ha vår.
Jag vill känna värmen från solen, se hur dagarna blir ljusare och längre. Jag vill se människor krypa fram ur sina bon och blomma ut. Se dem skratta och umgås på uteserveringar. Se barnen leka i lekparkerna. Vill se mig själv i spegeln med den nya vårkappan...
Jag vill ha vår.