Fridas fina blogg

Här får du läsa om mina tankar kring det som händer mig. Jag läser Medie- och kommunikationsvetenskap på Högskolan i Jönköping, så en hel del handlar om saker som dyker upp där. Men även flum på lägre nivå...

Wednesday, December 21, 2005

Dan före dan, före dan före dopparedan...

För er som inte förstår rubriken så kan jag förtyliga den; det är tre dagar kvar till Julafton. Jo det är ju det, och nu befinner jag mig hemma i Vänersborg hos La Familia. Det är ändå rätt trevligt, alla vänner är hemma, kylen är fylld med julmat, alla klappar är köpta och det finns lite snö kvar... Nä men mycket talar för att det ska kunna bli en rätt bra jul i år. Hoppas att alla andra också får det.

GOD JUL PÅ ER!

Monday, December 05, 2005

50%


En siffra och ett tecken som tillsammans blir hälften. En rätt stor del. Stor chans, stor risk. I det här fallet handlar det om ifall jag och mina kompisar blev kuggade eller inte på den senaste tentan.
Det gick ett sus genom klassen idag när läraren la upp ett over-headpapper som visade att 48% hade kuggat och 52% hade klarat sig. Imorgon kommer vi antagligen att få dommen, och jag kommer mentalt att placera mig i den förstnämda gruppen. Dels för att det inte blir en sådan chock om jag nu kuggar och dels för jag kommer att bli så väldigt glad om jag har lyckats klara tentan.
Personligen tycker jag att läraren bör ta sig en funderare över resultatet. Jag tycker inte att vi studenter är dumma (jag vet att vi inte är det), men däremot kan en tenta vara felaktigt upplagd, den här senaste, vår första, var det.

Thursday, December 01, 2005

"Ser du stjärnan i det blå?"

Är det inte vackert? Konstigt vad mycket lite ljus kan göra. Fast det är klart, det är ju verkligen mörkt ute...=) Men jag tror att våra stjärnor och adventstakar som har sätts upp i fönstren betyder mer än att bara fungera som en ljuskälla. Det har rätt mycket med vår kultur och tradition att göra. Don't you think?


FOTO: Frida Pantzar

Jag märkte i alla fall när jag bodde i Zürich under ett år hur mycket jag och mina svenska polare saknade det som var svenskt. Det är galet hur man kan uppskatta matriella ting så mycket. Men det är väl vad vi förknippar dem med som egentligen är det som betyder mycket för oss. En midsommarstång betyder i sig inte någonting för mig, mer än att den kan vara vacker, men det är minnena och upplevelserna tillsammans med den som betyder något för mig. Samma sak är det med adventsstjärnan, för att knyta ihop säcken.